Veckan hus ska vara en slottsruin. Jag har många pappersfoton, som finns i källaren. Där finns det en och annan ruin. Jag har en slottsruin nästan där jag bor. Ruinen är gammal och jag var osäker på om det var ett slott. Det är det och namnet är Telgehus, dåligt skött och resterna vittrar sönder. Fotona är från den 13 april förra året. Det var barmark och varmt, den första huggormen såg jag samma dag … tvi. Telgehus finns omskrivet och här är en länk och här kommer lite mer Inne i centrala stan ligger Telgehuset, en galleria, kontor etc. Mitt Telgehus ligger vid Mälaren, jag kanske har visat eller nämnt det tidigare. Nu får ni se lite flera foton från platsen.

Så här på håll ser det spännande och vackert ut

Vatten nära och en fin plats när det grönskar

Hedwig, jag tog foto av skylten

Visst ligger slotts ruinen vackert? Men vad är det är det röda?

Helt riktigt, någon har förstärkt med murat tegel

Det som en gång var ett slott, en del av vår historia är snart ett minne blott

En historia kan jag berätta från verkliga livet. Vi får nog gå till baka i tiden nästan trettio år. Min mans morfar bodde i Trosa trakten. Han hade haft flera gårdar och höll på gamla traditioner. Han hade en hushållerska och pojkar var mera värda än flickor. Varje gång vi var där berättade han om drottning Margareta som hade påbörjat ett jaktslott. Det låg på hans ägor, ruinerna vill säga. Envist forskade han vidare och kom fram till att det slott som han såg resterna av var identiskt med Tidö slott. Vid ett svagt ögonblick lovade min man att vi skulle åka dit någon gång. Det blev dan före midsommar och det var en bit att åka. När vi kom dit, så fick ”morfar” fart på benen, han gick raskt mot den bågformade öppningen. Där hejdades han av en kvinna som bodde på slottet med sin familj. Hon undrade vad vi ville, han svarade – Jag har ett likadant slott där jag bor. Många gånger har vi pratat om, hur kvinnan såg frågande, men överseende ut. Margareta

I dag är det hus med glasfasader. Jag har ännu inte fallit för dessa hus och har därför inte så många foton av glashus. I första omgången åkte jag dit jag bodde som liten för att skildra barndomshemmet. På väg därifrån åkte jag förbi Södertäljes nya Stadshus. Fotot är taget när jag passerade byggnaden.

En del av mina arbetskompisar fick flytta in i stadshuset och det är byggt med en öppning från entrén upp till översta våningen. De sitter i kontorslandskap och de flesta jag har pratat med saknar sitt gamla tjänsterum. Här ekar det …

En utbyggnad på höjden och bredden gjorde man av Folketshus länk

Oj så fattigt med ett glashus som i och för sig kostade massor av skattemedel. Jag dök in i min externa hårddisk för att leta fram några flera ”glashus”.

Mars 2007 var vi på vår första kryssning i Karibien. Fartyget var i mångt och mycket ett glashus. Vår hytt hade en glasvägg ut mot balkongen som var vår egen. Vi kryssade med Royal Caribbean och det var en ”kunglig” upplevelse. Alla däck var fantastiska. Det fanns en stor isbana, klättervägg, ja i stort kunde  man göra allt. På kvällarna flögs artister ombord och underhöll oss i den magnifika teatersalongen. Bilden är från ett av soldäcken.

I augusti -09 var vi i Riga och i hamninloppet såg vi det stora Swedbankskontoret

Länk till en bättre bild

För ett par veckor sedan satt jag vid frukostbordet och jag trodde att Romeo kom på besök med en kranbil. Men det var snön min hjälte var intresserad av. Några av husets stora inglasade balkonger behövde få bort snön från sina plasttak. Jag tyckte att mannen som jobbade så hårt med grannens inglasade uterum, fick vara med.

Det är inte varje dag jag ser en man utanför fönstret på 4:e våningen.  Om man får oväntat besök så ska man ha Gevalia hemma. Det har jag sett på TV. /Margareta

Tack för mitt tema … Hopp.

Nu ser vi snart målsnöret.

Hopp är som ord betraktat något som vi alla bär med oss i olika situationer. Mitt yngsta barnbarn skulle tolka ordet som ett hopp rätt upp i luften. Konkret och utan att  lägga in känslor. Tänker jag på tro, hopp och kärlek, då är hoppets symbol rund. Min tolkning av hopp blir tre symboler som samverkar med varandra.

Hjärtat har jag ritat i snön i dag  … Hopp är kärlek

Att utforska och pröva på. Se nya möjligheter är hoppet som vi bär inom oss

Hoppet är tillsammans med kärleken oslagbart … tron är det sista som överger oss /Margareta

Sandra är du beredd här kommer stafettpinnen till dig med temat ”önskedröm”

Dekorerade fasader, men oj vad ligger husen?

Hedwig har för veckan valt dekorerad fasad. Jag stannar till, knäpper en bild och går vidare. Sedan vet jag inte vart jag gått.  I slutet av augusti 2009 var jag på ett läkarbesök på Riddargatan i Stockholm, jag passerade Armémuseum och kom fram till Östermalms Saluhall.  Jag strosade runt i saluhallen, härligt med en färska grönsaker, fisk, kött och mycket mycket mer.

En och annan ful fisk såg jag, men ingen kändis …

Sedan blir det betydligt svårare. Min man skulle hämta upp mig med bilen. Jag gick över torget och svängde av till vänster och sedan till vänster igen. Huum …  min man säger att han hämtade upp mig på Karlavägen, men jag tror honom inte. En utmaning till er som känner Stockholm bättre än vad jag gör. Var sjutton var jag någonstans? Huset tyckte jag om och dekorationen. Saluhallen har jag beskrivit med en länk. Här kommer gatan och huset …

Inte blir det lättare av att jag ser port numret

Jag traskar på och svänger upp för backen, men är det Karlavägen?

Margareta

I 35 år bodde vi på västra sidan av kanalen och det var otänkbart att ens tänka tanken att byta sida till den östra delen. I fem år drygt har vi bott på ”andra sidan” och vi trivs mer än bra. När jag skriver på ”andra sidan” kommer jag ihåg en händelse på jobbet. Vi var och är två boutredare i kommunen. Vi tog hand om dödsbon och sökte efter anhöriga, ordnade med begravning och allt som en anhörig i vanliga fall får ta sig an. För många låter arbetet dystert och otänkbart. Jag kan lova att det var intressant och utmanande att söka pusselbitar inte bara i Sverige utan i hela världen. Vad jag skulle berätta var att vi en dag skulle på besök och vem av oss som sa orden minns jag inte. Vi reste oss från fikat och en av oss sa … ”nej nu ska vi kila vidare”. Vårt jobb var inte tråkigt utan innehöll många bitar, som någon kan tänka sig och kanske ändå flera. Nu till några landsmärken från min stad, Södertälje.

Först ut är Sveriges första kvinnliga journalist, Wendela Hebbe. Hon föddes i Jönköping 1808 och avled 1899 i Stockholm. Wendela anställdes på Aftonbladet 1841 och skrev om teater och musik.  Hon  hade ett sommarhus i Södertälje. Huset ligger i dag nere vid kanalen och i dag och är en populär lunchrestaurang. Det finns en förening med namnet Wendelas vänner. Länk till Wikipedia.

Husets ursprung 1700-talet och låg centralt där Astra i dag har sina fabriker, Snäckviken nere vid vattnet. Lars Johan Hierta köpte fastigheten 1863 till Wendela Hebbe, som sommarbostad. Läs mer på länken Wikipedia.

Tidig vår 2009 och vintern 2009

1915  bildades AB Svenska Tobaksmonopolet.

I Södertälje etablerade sig en filial 1923

Olika verksamheter har under senare år varit inrymda i det nu Q märkta huset.

Framskridna planer finns att dela upp det äldre huset till lägenheter. Samt att bygga nya bostadsrätter på den stora tomten.

Södertälje har en lång industri- och hantverkstradition. På 1800-talet när utvecklingen av kanalen och utbyggnaden av järnvägen skedde tog den industriella utvecklingen fart. Närheten till Stockholm gjorde Södertälje populärt och det stora uppsvinget, då ett flertal industribyggnader uppfördes i staden, skedde under åren 1896-1915.

Staten införde tobaksmonopol 1915 då pengar behövdes för att finansiera utbyggnaden av det militära försvaret samt till grundandet av den allmänna pensionskassan. I Södertälje inlöste Tobaksmonopolet ett flertal små lokala tillverkare och den stora finska cigarettproducenten Tollander & Klärich. Tobaksfabriken var verksam på platsen fram till 1966 då man lade ner sin tillverkning och flyttade all produktion till Malmö.

Det blir två byggnader den här veckan. Utbudet är stort bland mina foton, men jag berättar mera en annan gång. Margareta

Helena har utöver FOTOTRISS startat upp en FOTOSTAFETT. Vi var många som ville vara med och jag kom med i omgång ett och i lag  ett. Det blev två lag med tjugo personer i varje lag. ”Från Ovan” var Temat och Chip Birgitta var först ut. I två dagar får vi behålla stafettpinnen och det tema vi får. Vi ska skapa en triss och publicera inlägget, sedan går pinnen till nästa och med följer en association till föregående deltagares inlägg. Blir det en höna av fjädern? Kul att följa er alla i Lag Ett och i Lag Två.

  • LAG 1
  1. foto CHIP – tema Från ovan
  2. Här är stafettpinnen nu >> Livsturistens Guldkorn i bilder >>tema: Förbindelse
  3. Akson
  4. Eva-Lena Sjösteen
  5. KriBo
  6. CamillasFoto.se
  7. Jannikah
  8. Ingalill
  9. Barbro S
  10. Lisa
  11. Halloj världen!/Inger
  12. Pillargontanten
  13. Rajson
  14. Hagemor
  15. Carina
  16. Bitten
  17. Ingrid
  18. Margareta
  19. Sandra
  20. Cecilia/Svengland

Hedwig vad härligt med veckans tema.

I dag har jag letat i min externa hårddisk, där mina bilder fortfarande ligger. Timrade husknutar är vackert och ett fint hantverk. Att forma stora stockar och få dem på plats på ett mästerligt sätt kan inte så många göra i dag. Gamla hantverk dör ut. Q-märk alla timrade hus och bevara dem. Nu låter jag som om jag står i predikstolen. Jag har valt tre knutar av timmer.

Den första timrade huset med sina knutar står på Torekällberget i Södertälje. Fotot är taget i början av februari förra vintern. Vi hade lite snö på marken. Alla byggnader har sin historia och namn. Jag måste börja skriva ner det jag fotar.

Jag är kvar på samma ställe men här är det försommar. Länken har jag bifogat tidigare men den finns HÄR

Nu har jag begett mig till grannkommunen, Nykvarn och deras vackra hembygdsgård. Sommaren hade kommit en bit längre på väg. Länk för att läsa lite mer hittar du HÄR

Margareta 24 januari

Veckans Hus hos Hedwig är en utmaning redan den första veckan. Barndomen, var är jag född och vad minns jag. Jag har nästan inga foton från min barndom. Så förändrat Södertälje har blivit sedan jag föddes i staden. Jag bodde i Södra, i dag heter platsen Södertälje Hamn. Jag tog bilen och åkte dit i dag för att leta efter minnen. Mer än jag redan visste fick jag inte veta. Pappa arbetade som järnvägstjänsteman och jag är uppvuxen med tåg. Mamma var hemmafru och jag hade en fem år äldre bror. Att visa ett hus säger inte så mycket. Jag bodde På Hertig Carls Väg, bakom huset låg en liten gräsmatta och bara en bit där ifrån låg och ligger än i dag järnvägen.

Framsidan och Baksidan   Järnvägsspåren syns i överkant av fotot. Tänk dig en varm sommardag. Flera godsvagnar stod på spåren och väntade för vidare transport.

Undrar du vad som låg på vagnarna?

Djurkadaver som skulle vidare till benmjölsfabriken i Nykvarn.

Vagnarna kunde stå länge i värmen och stanken kan jag fortfarande känna.  Alla flugor, men lukten var värst och sommaren var soligare när jag var liten. Pappa arbetade under alla år nätter och jag var tvungen att vara tyst så att han kunde sova.

Jag började i skolan när jag var 6½ år och skolan hette Balticskolan. En liten skola som jag inte minns mycket av. Den låg nere vid hamnen, där Alfa Laval hade sin stora fabrik. Skolan och de gamla byggnaderna är rivna för länge sedan. Jag såg i dag bara en parkering och några träd i det gråa vädret. Jag är inte ens säker på att skolan låg precis här. Om det är Alfa Lavals lokaler så har det krympt. I skolan var vi ca elva stycken elever, lika många flickor som pojkar. Någonstans finns mitt första klassfoto. Flickorna sitter i rutiga kjolar på golvet och pojkarna står bakom dem. Längst ut till vänster står jag, bland pojkarna. Den som undra får gärna fråga mig. Jag har själv tänkt ut varför det kan vara så.

Någon skolbespisning fanns inte. Min fröken var gammal och hon hade en riktig stor klocka som hon greppade i handen och ringde ut och när vi skulle gå på lunch.

Vi var ”privilegierade” för vi fick äta i Alfa Lavals matsal, där vitklädda damer med skydd för håret serverade oss stora portioner mat. Glasen var stora och tunga och hade fot. Så fort jag hade druckit en klunk, så var det någon som fyllde glaset ända upp till kanten igen.

Jag funderade i dag det verkligen var samma hus som jag en gång upplevt vara enormt stora. Jag tror att det är här någonstans som jag åt min skollunch. Vi flyttade när jag hade gått halva årskurs tre till andra sidan av stan. Ett nytt bostadsområde byggdes och dit flyttade vi. Jag passar på att visa ett foto av Södra station, som i dag heter Södertälje hamn. Till vänster låg kiosken, som jag gick till ibland.

Jag lekte med Per-Olof som bodde till höger om stationshuset, huset är bevarat. En annan lekkamrat  är i dag en flitig debattör, Göran Rosenberg Länk till hans hemsida. Han minns inte mig och jag har bara sett ett foto av oss på baksidan av huset. Jag bodde på en liten och skyddad plats i Södra och Balticskolan var en riktig småskola.

Det var från landet vi flyttade och vägen till skolan blev så mycket längre den låg inne i centrala delen av Södertälje. Oxbacksskolan bestod av två tegelbyggnader en paviljong, matbespisning och gymnastiksal. Vilken skillnad för en liten blyg tjej.

Pappa byggde sedan ett hus en bit ifrån det nya bostadsområdet. Han ville nog i grunden vara lantbrukare, som hans pappa varit. Farfar jobbade som lagårdsförman på Taxinge slott åt grevinnan Posse, länk:  HÄR. Farfar skaffade sig en egen gård. Mitt ursprung på pappas sida är Väster Götaland och Holmestad. Där växte farfar upp i ett soldathem och de  tilldelades namnet Snäll. På mammas sida är jag en Södermanlänning. Jag hade velat visa röda trähus med vita knutar, men även huset som pappa byggde var i rött tegel. Ett bidrag till Veckans Hus från Margareta.

Jag har flyttat min Fotomix från Bloggsida.se till WordPress. Importen är inte klar. Men ett fruset fönster kan jag kanske hitta i min externa hårddisk. Hos Susanne finns det flera frusna fönster klicka HÄR.

Margareta som önskar alla en god fortsättning på året

”Där kärleken tittar in genom fönstret, går olyckan ut genom dörren.”

Polskt ordspråk

”En dörr kan lämnas på glänt och ger Dig möjlighet att välja åt vilket håll Du vill gå. En dörr kan i sig själv vara skev eller formad i en båge, som visar att vi alltid har minst ett val. Fånga det som känns bäst och håll det kvar.” /Margareta

HÄR FINNS JAG

Pinga FrisimBloggrymden - Blogglistan med de bästa bloggarna!Image Hosting by PictureTrail.com
maj 2024
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

WELCOME

free counters

Här kan du se varje utmaning för sig

SMÅTT OCH GOTT

Image Hosting by PictureTrail.comImage Hosting by PictureTrail.com

HON FORTSÄTTER SIN KAMP

Image Hosting by PictureTrail.com Hon går för att bekämpa bröstcancern. Än finns det ingen lösning. Med din och Min HJÄLP kan vi nå dit. STÖD CANCERFORSKNINGEN